Ja de senaste dagarna har man spenderat i staden, och lekt lite stadsbo. Bor hos morfar för tillfället när han är bortrest! (TACK) till honom!<3
Dagarna har gått rätt fort ändå trotts att jag saknar sonen så fruktansvärt mycket. Mammas lilla <3 måste börja komma hem nu tycker jag.. Oj va man kan sitt barn som man älskar över allt annat i denna värld!!!<3
I måndags på kvällen var jag även och träffade min älskade Jessie, oj som jag har längtat efter att få se henne dessa 6lååånga veckorna! Men hon var sig lik och precis samma fina flicka som alltid :D Träffade även Tobbe som man inte sätt på evigheter, mycket trevligt!
Och nu är de bara 1 vecka kvar tills jag får min Lägenhet:D:D underbart att slippa flytta runt som nån Zigenare överallt.
Lär bli dålig uppdatering nu de kommande dagaran, midsommar närmar sig med stormsteg och vattnet kallar!!:)
Trevlig midsommar alla fina vänner och även ni andra.
Puss kram
onsdag 23 juni 2010
torsdag 17 juni 2010
Andra natten.
Ja nu sitter man här natt 2 av 3 på jobbet och längtar efter att få sova, men ännu är det hela 5 timmar kvar tills arbetspasset får avslutas. Saknar min älskade son så otroligt mycket så jag blir galen!
För er som inte är intresserade så läs inte!
För er som undrar varför det varit dåligt bloggande från min sida den senaste tiden så har det varit/är en rätt tuff period just nu i livet.
För er som inte hört, vet eller anat något så är det ju tyvärr så att jag och C skall separera och det är inget man går igenom med glädje precis! Därför den dåliga uppdateringen angående bloggandet.
Som jag skrev tyvärr så det är tyvärr. Det är inte alls något som jag är stolt över att detta sker och det är inte bara att kasta bort 5 år som man haft med en fin människa. Men finns inte känslorna där dom borde så kan man heller inte bara leva kvar i en bubbla för sakens skull som många tycker.
Jag har fått många reaktioner, många blickar och 1000 frågor.
Vad händer med Elliot, hur kan du göra så mot honom, hur mår C... Ja som sagt 1000 frågor som det säkert finns lika många svar på alla dessa frågor.
Men för er som tror att jag gör detta med en lättnad så tror helt FEL. Jag hade hoppas på att allt skulle vara bra, att allt skulle bli bra. Men som sagt jag kan inte bara leva kvar i något bara för sakens skull.
Och en sak ska ni alla komma ihåg, ett barn mår definitivt inte bättre av att ha en mamma och en pappa under samma tak där kärleken inte är ömsesidig från båda håll,han ska inte behöva se en mamma som mår dåligt över att inte kunna besvara pappans kärlek och inte behöva se en pappa som mår dåligt över att inte få kärleken besvarad.
Önskar över allt att det skulle fungera från mitt håll och att allt skulle kunna vara bra och Elliot skulle få den fina familjen som jag alltid drömt om.
Men det är väl som alla säger, "det förvånar mig inte".... Så ni som läser det här varför bli förvånade över att det är som det är när det gäller mig, de e väl de här många väntat på eftersom jag är skilsmässobarn... TROR ni verkligen där ute att det var det här jag stävat efter att det skulle bli såhär? Svar: NEJ!!
Mår skit över att ha sårat en människa så mycket som jag sårar C just nu, ni kanske inte tror det och tror att jag säger så bara för att det ska låta bra, men såra en människa är aldrig något man gör med glädje, så är det bara. Inte jag iaf.
Men nu är läget som det är och vi gör det bästa av situationen, vi har trotts allt vår gemensamma son som alltid kommer att vara det viktigaste i våra liv, vad som än händer. Han är det finaste som någonsin hänt oss och vi älskar honom över allt annat!
ELLIOT mamma älskar dig mer än allt, glöm aldrig de! <3
Ja de här blev mest bara en massa kaos i skrivande. Men man måste få skriva av sig ibland!
Ha de gott alla.
För er som inte är intresserade så läs inte!
För er som undrar varför det varit dåligt bloggande från min sida den senaste tiden så har det varit/är en rätt tuff period just nu i livet.
För er som inte hört, vet eller anat något så är det ju tyvärr så att jag och C skall separera och det är inget man går igenom med glädje precis! Därför den dåliga uppdateringen angående bloggandet.
Som jag skrev tyvärr så det är tyvärr. Det är inte alls något som jag är stolt över att detta sker och det är inte bara att kasta bort 5 år som man haft med en fin människa. Men finns inte känslorna där dom borde så kan man heller inte bara leva kvar i en bubbla för sakens skull som många tycker.
Jag har fått många reaktioner, många blickar och 1000 frågor.
Vad händer med Elliot, hur kan du göra så mot honom, hur mår C... Ja som sagt 1000 frågor som det säkert finns lika många svar på alla dessa frågor.
Men för er som tror att jag gör detta med en lättnad så tror helt FEL. Jag hade hoppas på att allt skulle vara bra, att allt skulle bli bra. Men som sagt jag kan inte bara leva kvar i något bara för sakens skull.
Och en sak ska ni alla komma ihåg, ett barn mår definitivt inte bättre av att ha en mamma och en pappa under samma tak där kärleken inte är ömsesidig från båda håll,han ska inte behöva se en mamma som mår dåligt över att inte kunna besvara pappans kärlek och inte behöva se en pappa som mår dåligt över att inte få kärleken besvarad.
Önskar över allt att det skulle fungera från mitt håll och att allt skulle kunna vara bra och Elliot skulle få den fina familjen som jag alltid drömt om.
Men det är väl som alla säger, "det förvånar mig inte".... Så ni som läser det här varför bli förvånade över att det är som det är när det gäller mig, de e väl de här många väntat på eftersom jag är skilsmässobarn... TROR ni verkligen där ute att det var det här jag stävat efter att det skulle bli såhär? Svar: NEJ!!
Mår skit över att ha sårat en människa så mycket som jag sårar C just nu, ni kanske inte tror det och tror att jag säger så bara för att det ska låta bra, men såra en människa är aldrig något man gör med glädje, så är det bara. Inte jag iaf.
Men nu är läget som det är och vi gör det bästa av situationen, vi har trotts allt vår gemensamma son som alltid kommer att vara det viktigaste i våra liv, vad som än händer. Han är det finaste som någonsin hänt oss och vi älskar honom över allt annat!
ELLIOT mamma älskar dig mer än allt, glöm aldrig de! <3
Ja de här blev mest bara en massa kaos i skrivande. Men man måste få skriva av sig ibland!
Ha de gott alla.
måndag 7 juni 2010
...
Ni får gärna kommentera min blogg och mina inlägg men kan man inte vara ärlig och gå ut med sitt namn så behöver man heller inte kommentera den här bloggen, helt ärligt så fegar finns inte än att inte kunna stå för sina åsikter. Men visst kommentera ni men tro inte jag besvarar eller publicerar dom i mina inlägg iaf. och kom ihåg sopa rent framför egen trappa innan ni kastar skit på andras...
Men annars lever väl livet på i sakta mak. Ett steg fram och två tillbaka, men hoppas på en ändring! Så ser det ut just nu. Har mycket att skriva men de får bli en annan dag.
Men annars lever väl livet på i sakta mak. Ett steg fram och två tillbaka, men hoppas på en ändring! Så ser det ut just nu. Har mycket att skriva men de får bli en annan dag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)