Ja bara tanken på att lilla <3 mitt ska åka idag och vara borta 1 hel vecka igen sticker inombords och tar så ont. Vet att han har det underbart även hos sin far men att ens tänka tanken om att några timmar måste jag lämna honom tar så fruktansvärt ont.
Fattar inte att 1 vecka med honom kan gå så äckligt snabbt och sen en vecka utan honom så otroligt långsamt, antagligen för att saknaden är enorm när han är borta:(
Tur att man skall jobba rätt mycket nu under tiden han är där så kanske dagarna går lite snabbare iaf.. Men den eviga väntan på att det ska bli onsdag igen gör att det går ännu saktare. USCH..
Brukar gå någorlunda att lämna honom eftersom man vet att det är ett måste men idag känns det verkligen som att jag inte alls vill lämna honom.
Annars består dagen av att lämna honom till C, fara på träning och sen kallar jobb.. natt 1/3.. så är man ledig några dagar och så kallar jobbet måndag tisdag natt igen. Så med all tur finns mycket att göra.
Nu har man fått skriva av sig lite igen, känns skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar