Älskade son!

Ja igår åkte Elliot till sin far igen, lika jobbigt som vanligt men något man måste acceptera!
Han måste få träffa båda sina föräldrar, de tycker jag alla barn borde ha rätt till/eller vilja göra. Det är så ledsamt att se de stackars barn som inte får träffa sin mamma/pappa eller inte vill och är helt förstörda när de måste åka till den ena. Men så är det inte med Elliot, han är alltid lika glad kille när han får komma hem till mamma eller åka till pappa!
Det är en så stor lättnad att allt fungerar så bra, och att man har en son som får träffa båda och lika mycket och med egen vilja utan något tvång. Sen är det säkert lika jobbigt för oss båda 2 när man skall lämna honom, men jag försöker se det så att det är betydligt enklare (om de nu kan bli det) nu när han kan prata, och man verkligen får höra hans röst och de värmande orden.
"puss kam, älki dig hejdå" Så lät det senast idag när jag pratade med honom. Älskade pojke!<3 och när man ser tillbaka bara ca 1½-2 månader så pratade han nästan inte alls i telefonen och nu kan han prata bra länge vissa dagar!=)

Så trotts det som hänt, så har alltid målet varit att göra det bästa av situationen och det bästa för Elliot. Måste säga att jag tycker vi har lyckats bra såhär långt!
Kommer aldrig att tappa stoltheten för vilken underbar son jag/vi fått. Han är så fin och så bra på alla sätt.(men de tycker förhoppningsvis alla om sina barn)! Annars är det dags att tänka om..

Ja dagen i de stora hela, det har väl inte hänt så mycket spännande. Sov enda till kl 16 idag efter förra nattens jobb, så som det känns just nu ska nog den här natten flyta på av bara farten!

Nu blir det en knäckis, ett glas mjölk och soffläge framför tv:n.
/Linda